En räddningens båt...

Vad innebär det att bli frälst?

Denna fråga ställde jag mig själv, eller ställde jag den till Gud?
Jag bar den inombords under andaktsstunden på missionsbåten Shalom. Denna kvällen låg vi i Karlsborg, i Vättern.

Flera år hade gått sedan den där stunden på konfalägret, stunden då mitt hjärta gensvarade på Guds enorma kärlek, den stunden då något hände inom mig, stunden som jag räknade som det tillfälle då jag blev frälst.

Men vad betydde detta annorlunda ord för mig idag?
Ganska snabbt dök en tanke upp, en bild som talade så starkt till mig.
Jag brukar återge den så här:

Tänk dig att du befinner dig strandsatt på en öde ö. Du har ingen möjlighet att på egen hand ta dig därifrån. Du kan inte bygga en flotte eller simma där ifrån. Vad du vet så är det ingen som saknar dig eller som vet om din situation. Det enda du kan göra, mitt i all din hopplöshet, är att försöka få livet på din ö att bli så drägligt som möjligt.

Det första du gör är att söka skydd för väder och vind, kanske bygger du dig en hydda. Du ser till att du har mat och vatten för dagen. Så småningom skaffar du dig vanor, rutiner, intressen.

Så en dag, under din dagliga promenad runt ön, får du se något borta vid horisonten som fångar din uppmärksamhet. Det där något, som först såg ut som en liten prick, blir större och större och kommer allt närmare. Du förstår att det är en båt och efter ett tag är alla tvivel förbi. Det är en båt som styr mot din ö. Fångad av synen står du där på stranden, timme efter timme, och ser ut mot båten, vars detaljer nu blir mer och mer tydliga. Någonting sker inom dig, ett hopp väcks till liv.

Till slut är båten framme vid stranden där du står, en landgång läggs ut och en hand räcks mot dig. Du hör en röst som säger: ”Välkommen ombord! Nu seglar vi hem!”

Så får du gå ombord och börja livets seglats mot den himmelska hamnen!