onsdag 14 juli 2010

Yes, I believe.

När jag kommit till mitt eget slut, att Du lever är det enda jag vet,
när allt mitt eget suddas ut, då finns nog bara en sak konkret.
[Mattias Martinsson]

När insikten om ens bräckliga mänsklighet drabbar med full kraft. När grunden vacklar och det självklara inte är självklart längre. När besvikelsen lägrar sig, när hjärtat är brustet… här börjar vandringen.

Älskad, högt aktad, värdefull, dyrbar, hel.
Skapad med ett syfte.


Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
[Luk 15:3-7]

Återfunnen! Återlöst! Återupprättad!
Yes, I still believe.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar