All I want is you to have your way, for you are the potter and I am the clay!

Sitter just nu i Aten, ”hemma” i Aten. I sju veckor framåt kommer detta rum vara min fasta punkt. Lägenheten delar jag med två killar jag inte känner än, och varmt är det!

Just nu är jag glad att ha fått igång Internet, och Spotify. Sitter och lyssnar på Misty Edwards. En låt som berör alldeles extra just nu är ”Finally I Surrender”. Här på kvällen, mitt i all min vilsenhet , sjönk jag ner på knä vid min säng och viskade: ”Gud, nu behöver jag verkligen dig!”.

Min längtan är att dom här sju veckorna ska forma mig som aldrig förr. Det är därför jag är här, och det ska bli spännande!

Jag är djupt lycklig över allt som skett och sker i mitt liv, det är så mycket som faller på plats nu. Saker som motsvarar och överträffar min djupaste längtan. Gud är så god! Nåden är stor och ljuvlig! Jag ser fram emot det som ligger framför.

På vägen från flygplatsen pratade Sarah och jag om utmaningen i att ge upp sig själv, kapitulera och avsäga sig herradömet över sitt liv, för att istället ge hjärtats tron åt Jesus! Nu snackar jag inte om att bli oansvarig, flummig eller att förneka sin personlighet och sina intressen. Men på nått sätt är det en sån där märklig princip att det som läggs ner i jorden för att dö, ofta får nytt liv och börjar blomma! När man får ge upp sin egen strävan och uttala orden: ”Inte som jag vill, utan som du vill”. Det är då äventyret börjar.

Jag tänker på Jesus, när han i Getsemane trädgård, kämpar i bön och vånda. Tårarna kommer nu när jag skriver detta. Jesu ångest inför det som låg framför, inför korset, var så stor och verklig att han svettades blod.



Aposteln Paulus skriver om Jesus:
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla andra namn.

Jesus var vetekornet som lades ner i jorden för dö.
Jesu egna ord om detta löd:
Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen , han skall bevara det och vinna evigt liv.

Denna kväll är min längtan att få falla ner inför människosonen, kapitulera, gråta i förkrosselse. Att be bönen ”Inte som jag vill, utan som du vill, kom forma mig till att bli som du!”