On Road For Jesus

Är nyss hemkommen från en underbar utflykt med övernattning i Lidköping! Där finns familjen Filipsson. Dessa dyrbara vänner har stort engagemang i missionsbussföreningen "On Road For Jesus". Varje fredagskväll finns bussen uppställd på torget, öppen för alla människor, unga som gamla!

Hela mitt liv handlar om att få vara på väg för Jesus. Jag vill inte sitta still, jag vill var på väg. Jag har upptäckt livet med Jesus och det överträffar allt, vad kan vara större än det här? Att få vara nära livets skapare! Jesus är min utgångspunkt, mitt mål och mitt nu. Att få uppleva Guds kärlek, och att få älska Gud, det är liv! Jesus sa "jag är vägen, sanningen och livet" och jag vet att det är sant!

Jag tänker på två andra som också var på väg, från Jerusalem till en plats som kallades Emmaus. Dom gick till fots, en resa på ett par timmar kanske. Detta var på den tredje dagen efter att Jesus hade blivit avrättad, en händelse som verkligen hade satt spår i staden, alla talade om detta, också dessa två.

Dom hade tillhört Jesus efterföljare och hade satt sitt hopp till honom. Nu var han bara borta, vad hände med allt som han lovat?

På morgonen samma dag hade några kvinnor gått till graven där dom lagt den döde Jesus, men hans kropp var nu borta. Kvinnorna påstod att en ängel kommit till dom och sagt att Jesus levde. När dom två vandrarna fått höra detta gick dom själva till graven, kroppen var borta, men nån levande Jesus hittade dom inte heller. Allt detta var bara så oerhört omtumlande, känslosamt, störande och frågorna var så många.

Plötsligt kommer en man ifatt dom på vägen och frågar vad dom pratar om. Den här mannen verkade vara den enda som inte hade koll på vad som hänt! Hur kunde han fråga nått sånt? Det fanns ju liksom inget annat att tala om!

Dom började berätta... och mannen började också berätta, han berättade och påminde dom om saker, som fick dom att förstå, att se ur ett annat perspektiv, och frågorna dom bar på fick ett svar, ett efter ett. När mannen talade var det liksom som det brann i deras hjärtan. Steg för steg framåt, dom lyssnade och lyssnade, kvällen började närma sig, och till slut var dom framme i Emmaus.

Dom övertalade mannen att hänga med in. När dom bjöd honom på mat, så tog han brödet och bröt det och så tackade han Gud, sen delade han ut det till dom andra. Helt plötsligt så såg dom det dom inte sett på hela resan, helt plötsligt fattade dom, helt plötsligt kände dom ingen honom! Det var Jesus!

Den här berättelsen bara berör mig så oerhört just nu. Det är inte alltid vi fattar vad som pågår och vi får inte ihop det. Sen finns det folk som, precis som kvinnorna som varit vid graven, säger saker som vi så gärna vill tro och uppleva själva. Men det funkar bara inte för oss! Vi kan inte säga att det är fel, men inte heller att det är rätt. Vad i hela världen ska man tro?

Men tänk hur Jesus hann ifatt dom på vägen och börjar tala, och då brann det sådär i hjärtat, så där så att man bara förstår att det är sant. Så sker det helt plötsligt, våra ögon öppnas och vi ser att det är Han, och att han faktiskt gått med oss en bra stund och "jobbat" på oss.

Kanske bär du på många frågor, kanske vill du tro, men du har inte fått göra den där upplevelsen då hjärtas ögon öppnas och man ser Honom, Jesus! På nått sätt har jag ändå fått göra det, och jag talar gärna om det, för det revolutionerar livet i sin grund. Men mina ord, blir lätt bara ord. Du måste får göra upptäckten själv. Jag vet att det finns en möjlighet för alla som längtar, att få uppleva Jesus, att få göra livets upptäckt!

Så här tänker jag:
1) Jesus är inte långt borta, han går med dig på din väg, och "jobbar" på dig, kanske att det ibland "bränner till i ditt hjärta" om du tänker efter?
2) Börja lyssna, börja längta...
3) Bjud in honom...
4) Låt han får bryta brödet, och ge till dig att äta
(När Jesus dog, var han brödet som bröts sönder, brödet ger liv när vi äter av det. Ta till dig det att han bröts sönder i din plats, och när du tar emot honom ger han dig liv)

Så här kan man be (och ta emot honom):
Jesus, öppna mina ögon så jag ser vem du är och att du lever.
Tänk vad gott att du finns nära mig! Nu bjuder jag in dig, för nu börjar det bildligt talat bli kväll, NU, just NU behöver jag dig! Och för all tid framåt, ända in i evigheten...
Jag vill tro att du är livets bröd, som bröts sönder för mig, för att jag skulle få leva, tack att jag får äta av detta brödet, och att du ger mig liv! Tack att du är min, och jag din. 4-ever!

Och du, du behöver inte använda så många ord, och märkliga formuleringar, det handlar om ditt hjärtas längtan!

Kärlek!
/Daniel

(Vill du läsa om dom två vandrarna, här är en länk: Luk kap. 24)