Affärsidé? Jodå, Oo-de-lally, oo-de-lally, golly what a day!

Ett företag, en segelbåt och en vision om att alla ska ha tillgång till båtlivet och skärgården. Detta är utgångsläget när vi nu ska formulera en affärsidé.

Ja, idén finns ju, lite i linje med Robin Hood’s gamla härliga devis: ta från de rika, och ge åt de fattiga. Eller kanske också i linje med vad man kallar socialt entreprenörskap enligt angloamerikanska perspektivet.

För vi kan ju slå fast att ”West Maritime är ett affärsdrivande företag som via maritim verksamhet arbetar för en hållbar samhällsutveckling.”

För att ta det hela till en mer konkret nivå så tror vi att människor mår bra av den naturupplevelse som havet och skärgården ger. Man behöver heller inte vara inbiten fantast för att kunna uppskatta båtlivet. Nej, detta är något för alla.

En annan spännande sak är det sociala samspel som uppstår inom en grupp ombord på en båt. Rätt hanterat, ett bra verktyg för att jobba med människan.

I dagsläget har inte alla människor tillgång till detta. Det som begränsar kan t.ex. vara att man har ett handikapp, inte har råd, eller saknar viss kunskap. Här vill vi kliva in och jobba, för att överbrygga dessa begränsningar.

Detta engagemang hade vi tänkt finansiera genom kommersiell båtcharter, där våra kunder vet att genom att anlita oss bidrar dom till en god sak.

Så hur formulerar man detta i en affärsidé?

1) Försök nummer ett:
Genom att erbjuda dig härliga upplevelser på sjön, kunna återinvestera i att möjligöra båt och skärgårdsupplevelser för människor som aldrig annars skulle ha chansen.
Gah! För invecklat och konstigt!

2) Försök nummer två:
Att erbjuda båtcharter som i sin tur finansierar båt och skärgårdsupplevelser för människor som aldrig annars skulle ha chansen.
Hrm, Kanske aningen bättre?

3) Försök nummer tre:

Har totalt kört fast, hjälp mig!

Passar på att länka till vår företagspresentation på youtube:


www.westmaritime.se | www.westmaritime.se/facebook

I’m now writing from a local church in the city of Brno, check republic. After a long day, mostly spent in the car, I’m finally at rest in my sleeping bag. It’s a great feeling and I got joy in my heart. What makes me happy is:

1. The fellowship – I’m traveling with a team from Gränna Pentecostal Church, my family. We are on our way to Bosnia. I thought of it today, I really feel like home in Gränna, and I so appreciate my friends there, my brothers and sisters. Spending time with them on a journey like this is just great! I have now been living in Gränna for half a year!

2. God – I know that he is with me! Before we left from Gränna I had an awesome time just

resting in a beautiful nature environment. It was for sure a gift from the Lord. I preached that morning in a church nearby Gränna, and the night before I was so busy, I had loads of things to do. The prep for the service was of course the most important. But often when I preach, I wouldn’t say that I am stressed, but it can really be an exhausting journey, and it’s a true relief to step down from the pulpit, knowing that the Lord has used me, that what I said, I didn’t say it out of my own strength… he was with me and he spoke through me. Anyways, my mind was tired and finding this beautiful spot, the creek with its rapids, finding its way down to the shore of lake Vättern, surrounded by green grass and flowers, the birds singing. It was just what I needed, so refreshing! The words in psalm 23 is true… “He makes a resting-place for me in the green fields: he is my guide by the quiet waters.”

Now sitting in the car, traveling through Europe I can still feel the Lords presence. It’s like he is telling me, ”Remember our walk by the creek yesterday, I am still with you… you can always come to that place… in your mind, in your heart, I am there waiting for you, you have found your Gethsemane…your garden where you can spend time with me.”

Now I don’t think we need to be at any particular place to spend time with the Lord, but our mind must be tuned into the frequency of the Holy Spirit. Being out in the nature help us to achieve that, it gives us the essential peace to our so often stressed soul.

3. The book I’m reading, Makin Jesus Lord, by Lorren Cunningham. It is so challenging and good! It speaks right into my life situation. Chapter by chapter. And it is a confirmation of what I already have noticed in my own life, surrendering and giving up your rights opens up for the Lords blessing and favor in your life. In every area.

4. Seeing new places – It is my first time in check rebublic. It is for sure a beautiful country. Prag was gorgeous.

5. Connecting with people – I am very happy as well to connect with one of the leaders in the church we are staying in. It has around 300 members and it is one of the largest churches in check. There is a need of a revival among the people of check republic. The need is similar all over Europe. I have a wish to step out into greater mission in Europe, I now that I am called to do missions in Europe. Cause of that it is important for me to have at least one person in every nation of Europe that I am connected with.

With happiness and greatfulness I fall asleep!
God bless you all.

On Road For Jesus

Är nyss hemkommen från en underbar utflykt med övernattning i Lidköping! Där finns familjen Filipsson. Dessa dyrbara vänner har stort engagemang i missionsbussföreningen "On Road For Jesus". Varje fredagskväll finns bussen uppställd på torget, öppen för alla människor, unga som gamla!

Hela mitt liv handlar om att få vara på väg för Jesus. Jag vill inte sitta still, jag vill var på väg. Jag har upptäckt livet med Jesus och det överträffar allt, vad kan vara större än det här? Att få vara nära livets skapare! Jesus är min utgångspunkt, mitt mål och mitt nu. Att få uppleva Guds kärlek, och att få älska Gud, det är liv! Jesus sa "jag är vägen, sanningen och livet" och jag vet att det är sant!

Jag tänker på två andra som också var på väg, från Jerusalem till en plats som kallades Emmaus. Dom gick till fots, en resa på ett par timmar kanske. Detta var på den tredje dagen efter att Jesus hade blivit avrättad, en händelse som verkligen hade satt spår i staden, alla talade om detta, också dessa två.

Dom hade tillhört Jesus efterföljare och hade satt sitt hopp till honom. Nu var han bara borta, vad hände med allt som han lovat?

På morgonen samma dag hade några kvinnor gått till graven där dom lagt den döde Jesus, men hans kropp var nu borta. Kvinnorna påstod att en ängel kommit till dom och sagt att Jesus levde. När dom två vandrarna fått höra detta gick dom själva till graven, kroppen var borta, men nån levande Jesus hittade dom inte heller. Allt detta var bara så oerhört omtumlande, känslosamt, störande och frågorna var så många.

Plötsligt kommer en man ifatt dom på vägen och frågar vad dom pratar om. Den här mannen verkade vara den enda som inte hade koll på vad som hänt! Hur kunde han fråga nått sånt? Det fanns ju liksom inget annat att tala om!

Dom började berätta... och mannen började också berätta, han berättade och påminde dom om saker, som fick dom att förstå, att se ur ett annat perspektiv, och frågorna dom bar på fick ett svar, ett efter ett. När mannen talade var det liksom som det brann i deras hjärtan. Steg för steg framåt, dom lyssnade och lyssnade, kvällen började närma sig, och till slut var dom framme i Emmaus.

Dom övertalade mannen att hänga med in. När dom bjöd honom på mat, så tog han brödet och bröt det och så tackade han Gud, sen delade han ut det till dom andra. Helt plötsligt så såg dom det dom inte sett på hela resan, helt plötsligt fattade dom, helt plötsligt kände dom ingen honom! Det var Jesus!

Den här berättelsen bara berör mig så oerhört just nu. Det är inte alltid vi fattar vad som pågår och vi får inte ihop det. Sen finns det folk som, precis som kvinnorna som varit vid graven, säger saker som vi så gärna vill tro och uppleva själva. Men det funkar bara inte för oss! Vi kan inte säga att det är fel, men inte heller att det är rätt. Vad i hela världen ska man tro?

Men tänk hur Jesus hann ifatt dom på vägen och börjar tala, och då brann det sådär i hjärtat, så där så att man bara förstår att det är sant. Så sker det helt plötsligt, våra ögon öppnas och vi ser att det är Han, och att han faktiskt gått med oss en bra stund och "jobbat" på oss.

Kanske bär du på många frågor, kanske vill du tro, men du har inte fått göra den där upplevelsen då hjärtas ögon öppnas och man ser Honom, Jesus! På nått sätt har jag ändå fått göra det, och jag talar gärna om det, för det revolutionerar livet i sin grund. Men mina ord, blir lätt bara ord. Du måste får göra upptäckten själv. Jag vet att det finns en möjlighet för alla som längtar, att få uppleva Jesus, att få göra livets upptäckt!

Så här tänker jag:
1) Jesus är inte långt borta, han går med dig på din väg, och "jobbar" på dig, kanske att det ibland "bränner till i ditt hjärta" om du tänker efter?
2) Börja lyssna, börja längta...
3) Bjud in honom...
4) Låt han får bryta brödet, och ge till dig att äta
(När Jesus dog, var han brödet som bröts sönder, brödet ger liv när vi äter av det. Ta till dig det att han bröts sönder i din plats, och när du tar emot honom ger han dig liv)

Så här kan man be (och ta emot honom):
Jesus, öppna mina ögon så jag ser vem du är och att du lever.
Tänk vad gott att du finns nära mig! Nu bjuder jag in dig, för nu börjar det bildligt talat bli kväll, NU, just NU behöver jag dig! Och för all tid framåt, ända in i evigheten...
Jag vill tro att du är livets bröd, som bröts sönder för mig, för att jag skulle få leva, tack att jag får äta av detta brödet, och att du ger mig liv! Tack att du är min, och jag din. 4-ever!

Och du, du behöver inte använda så många ord, och märkliga formuleringar, det handlar om ditt hjärtas längtan!

Kärlek!
/Daniel

(Vill du läsa om dom två vandrarna, här är en länk: Luk kap. 24)

All I want is you to have your way, for you are the potter and I am the clay!

Sitter just nu i Aten, ”hemma” i Aten. I sju veckor framåt kommer detta rum vara min fasta punkt. Lägenheten delar jag med två killar jag inte känner än, och varmt är det!

Just nu är jag glad att ha fått igång Internet, och Spotify. Sitter och lyssnar på Misty Edwards. En låt som berör alldeles extra just nu är ”Finally I Surrender”. Här på kvällen, mitt i all min vilsenhet , sjönk jag ner på knä vid min säng och viskade: ”Gud, nu behöver jag verkligen dig!”.

Min längtan är att dom här sju veckorna ska forma mig som aldrig förr. Det är därför jag är här, och det ska bli spännande!

Jag är djupt lycklig över allt som skett och sker i mitt liv, det är så mycket som faller på plats nu. Saker som motsvarar och överträffar min djupaste längtan. Gud är så god! Nåden är stor och ljuvlig! Jag ser fram emot det som ligger framför.

På vägen från flygplatsen pratade Sarah och jag om utmaningen i att ge upp sig själv, kapitulera och avsäga sig herradömet över sitt liv, för att istället ge hjärtats tron åt Jesus! Nu snackar jag inte om att bli oansvarig, flummig eller att förneka sin personlighet och sina intressen. Men på nått sätt är det en sån där märklig princip att det som läggs ner i jorden för att dö, ofta får nytt liv och börjar blomma! När man får ge upp sin egen strävan och uttala orden: ”Inte som jag vill, utan som du vill”. Det är då äventyret börjar.

Jag tänker på Jesus, när han i Getsemane trädgård, kämpar i bön och vånda. Tårarna kommer nu när jag skriver detta. Jesu ångest inför det som låg framför, inför korset, var så stor och verklig att han svettades blod.



Aposteln Paulus skriver om Jesus:
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla andra namn.

Jesus var vetekornet som lades ner i jorden för dö.
Jesu egna ord om detta löd:
Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen , han skall bevara det och vinna evigt liv.

Denna kväll är min längtan att få falla ner inför människosonen, kapitulera, gråta i förkrosselse. Att be bönen ”Inte som jag vill, utan som du vill, kom forma mig till att bli som du!”

En räddningens båt...

Vad innebär det att bli frälst?

Denna fråga ställde jag mig själv, eller ställde jag den till Gud?
Jag bar den inombords under andaktsstunden på missionsbåten Shalom. Denna kvällen låg vi i Karlsborg, i Vättern.

Flera år hade gått sedan den där stunden på konfalägret, stunden då mitt hjärta gensvarade på Guds enorma kärlek, den stunden då något hände inom mig, stunden som jag räknade som det tillfälle då jag blev frälst.

Men vad betydde detta annorlunda ord för mig idag?
Ganska snabbt dök en tanke upp, en bild som talade så starkt till mig.
Jag brukar återge den så här:

Tänk dig att du befinner dig strandsatt på en öde ö. Du har ingen möjlighet att på egen hand ta dig därifrån. Du kan inte bygga en flotte eller simma där ifrån. Vad du vet så är det ingen som saknar dig eller som vet om din situation. Det enda du kan göra, mitt i all din hopplöshet, är att försöka få livet på din ö att bli så drägligt som möjligt.

Det första du gör är att söka skydd för väder och vind, kanske bygger du dig en hydda. Du ser till att du har mat och vatten för dagen. Så småningom skaffar du dig vanor, rutiner, intressen.

Så en dag, under din dagliga promenad runt ön, får du se något borta vid horisonten som fångar din uppmärksamhet. Det där något, som först såg ut som en liten prick, blir större och större och kommer allt närmare. Du förstår att det är en båt och efter ett tag är alla tvivel förbi. Det är en båt som styr mot din ö. Fångad av synen står du där på stranden, timme efter timme, och ser ut mot båten, vars detaljer nu blir mer och mer tydliga. Någonting sker inom dig, ett hopp väcks till liv.

Till slut är båten framme vid stranden där du står, en landgång läggs ut och en hand räcks mot dig. Du hör en röst som säger: ”Välkommen ombord! Nu seglar vi hem!”

Så får du gå ombord och börja livets seglats mot den himmelska hamnen!

Yes, I believe.

När jag kommit till mitt eget slut, att Du lever är det enda jag vet,
när allt mitt eget suddas ut, då finns nog bara en sak konkret.
[Mattias Martinsson]

När insikten om ens bräckliga mänsklighet drabbar med full kraft. När grunden vacklar och det självklara inte är självklart längre. När besvikelsen lägrar sig, när hjärtat är brustet… här börjar vandringen.

Älskad, högt aktad, värdefull, dyrbar, hel.
Skapad med ett syfte.

Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
[Luk 15:3-7]

Återfunnen! Återlöst! Återupprättad!
Yes, I still believe.

What is your destination?

I plugget läser vi just nu en kurs i sambandstjänst och radiokommunikation. Vi lär oss olika typer av utrustning samt att på ett korrekt sätt göra anrop och uppge information.

I labbsalen sitter vi utspridda i små bås med headset på huvudet. Helt plötsligt är vi inte längre bara klasskompisar utan styrmän på diverse fiktiva fartyg. Mitt hette Lyra, med call sign: Sierra Lima India Bravo... Under labben med nödanrop fick jag brand i maskin och sjönk!

Men innan dess hade vi övat på radiotraffik av mer rutin karraktär. Typ att snacka med andra fartyg eller med en landstation. Typiska frågor som används är: What is your position? What is your cargo? What was your last port of call? Samt den avgörande frågan: What is your destination?

Så när det gäller livet... till vilken hamn är du på väg? Jag hade tänkt mig till den himmelska hamnen! Ska du med?

Jag tror inte den fysiska döden innebär slutet, utan en gräns mellan det jordiska och det himmelska. När det ena tar slut får vi gå in i det andra. Om himmelriket finns i vårt hjärta här och nu, då kommer himmelriket omsluta vårt hjärta under den fortsatta evigheten. Om vi saknar himmelriket här och nu, ja då kommer vi även att sakna himmelriket i evigheten. Därför är frågan relevant: What is your destination?

När vi funderar över hur himlen kommer bli räcker våra tankar inte till. Istället använder vi oss av lite barnsliga begrepp och drömmande ord. Jag tror det är helt ok att göra så! Oavsett vad vår fantasi målar upp så är det viktigaste det faktum att kungars Kung är där! Det är det som gör himlen till himlen!

I min dröm om himlen äger bilden av den himmelska hamnen en central plats. Efter en seglats på livets hav som inte alltid kanske har varit enkel får jag tillslut vara framme, välkomnas och tas emot vid bryggan, får räcka över tampen och gå i land! Kanske kommer min båt vara sliten, mina segel trasiga, min kropp och mitt sinne trött. Men det ögonblick då jag tar klivet i land är jag förvandlad!!

Vad är din bild av himlen?
Kommer du och jag att mötas där?
What is your destination?

Bibelord:

Fil 3:20 -21
^20-21But there's far more to life for us. We're citizens of high heaven! We're waiting the arrival of the Savior, the Master, Jesus Christ, who will transform our earthy bodies into glorious bodies like his own. He'll make us beautiful and whole with the same powerful skill by which he is putting everything as it should be, under and around him. (Philippians 3:20-21, The Message)